I morse fick jag ett mail från en god vän som har tre små barn som hon har möjlighet att vara hemma med på heltid tack vare en hårt arbetande make som drar in försörjningen. Hon vill verkligen vara hemma med barnen och är så glad att hon kan vara det. Hon tycker att det är bäst för hennes barn.
Senare på dagen pratade jag med en annan vän, som inte har några barn och jag uttryckte min frustration över att jag just nu är mer eller mindre tvungen att jobba heltid men att jag skulle vilja jobba deltid. Jag funderar en hel del över det här och har verkligen inte lätt att acceptera att barnen är nån annanstans än jag under så många av dygnets timmar.
Jag tycker inte alls att förskola är något dåligt, tvärtom har det varit utvecklande och positivt för mina barn på många sätt att vara där. Men så många timmar som heltidsjobb innebär...nej! Det känns helt fel!
Min barnlösa vän argumenterade hårt emot mig och det var nog nyttigt, jag har nämligen inte hört så många säga att förskola är bättre än hemmet, även om många tycker att det är helt OK att ha sina barn där många timmar om dagen och inte reflekterar så mycket över det. Det var intressant att höra argument emot att vara hemma eller att jobba deltid. Barn är ett val och har man betänkligheter efter att man skaffat dem, ska detta inte bekostas av samhället, är hennes åsikt. Jag vet inte heller om nånting ska finansieras av skattepengar och jag är verkligen inte insatt i hela vårdnadsbidrags-debatten och för- och nackdelar men förskolan finansieras ju till stor del av skattemedel, så en möjlighet att jobba deltid och få någon kompensation för att man tar hand om barnen själv upp till heltid skulle ju iaf i mitt fall (enastående med tre barn) göra en skillnad. Så personalfattiga som dagens förskole- och fritidsverksamheter är, är jag inte jättetrygg med att barnen har det tillräckligt bra under många långa eftermiddagstimmar.
Jag vet inte hur man ska lösa det men eftersom utmattningsproblem är en samhällsangelägenhet, och att detta har en koppling till upplevelser av stress och otillräcklighet, tycker jag det vore vettigt att utverka sätt att möjliggöra kortare arbetsdagar under vissa betingelser.
På bilden är förresten min mormorsfilt i ull, som ligger på vår soffa.
