måndag 6 augusti 2007

Sommarlovsfrukost


Picture this: Solig sommarlovsmorgon. Barnen leker. Mamman i köket dukar fram ägg, varmt bröd, ost, smör, grönsaker, te, juice osv. Servietter i glasen. Blommor i vasen. Tar belåtet en bild på härligheten och ropar sedan glatt på barnen, som genast svarar "ja, mamma, vi kommer!" och skrattande skuttar ut i köket för att i tacksamhet sätta sig vid bordet och inta en familjefrukost i fullkomlig harmoni....NOT. För tyvärr, som svar på mammans lockrop kommer det först ingenting. När mamman så med outsinligt (nåja) tålamod ropar ännu en gång, hörs det från vardagsrummet "ameen, vi kollar på SPORTACUS nu!" Point taken. Mamman ger sig anledning att pyssla ytterligare i köket, och då SPORTACUS är slut säger hon bestämt att nu är det dags att äta iallafall. Motvilligt och muttrande ger barnen med sig och släntrar sakteliga ut i köket, dock inte utan några nödvändiga "ska bara" på vägen. Mamman ger två av barnen i uppgift att välja ljuslyktor från de osorterade staplarna i flyttröran, något som inte helt oväntat triggar en konflikt om vem som ska välja, bära, ge till mamman samt tända med tändsticka...något sammanbitet men fortfarande inställd på en pysig familjestund ler mamman överseende och säger milt: "seså, låt oss inte bråka nu, var så god och sätt er till bords, låt er väl smaka!" - eller nej, det säger hon inte alls. Avsikten är att säga ungefär så, men tyvärr kommer helt andra ord ur hennes mun....håhå jaja. För förväntan att allt ska flyta smidigt finns där fortfarande, trots att det nästan alltid uppstår några hinder på vägen innan alla faktiskt sitter ner och både känner sig och beter sig som en tajt familj. Hur gör alla andra? Kommer barnen kvittrande och sitter fint direkt, eller vill de också titta/spela/leka färdigt först? Är de värsta Alfons innan de efter många om och men äntligen når fram till hemmets hjärta? På nåt sätt skulle det kännas lite bättre att veta att andras barn inte heller alltid har frid och fröjd vid frukostbordet som prio ett:/


Som plåster på mammasåren lyckas iallafall förmiddagens pysselstund generera en hel del mysstämning. I vårt nya hem har vi en rejält tilltagen pysselhylla och -plats! Pyssellycka! Fler bilder därifrån utlovas härmed framöver.

Inga kommentarer: