Jag är glad att vår socialminister gjorde sitt oefterhärmliga klavertramp i TV nyligen (ni vet där han sa att det är bäst för barn att bo med en mamma och en pappa punkt slut). Det var ju ett helt sanslöst uttalande (som inte har något forskningsstöd, fy Göran), men jag är glad eftersom detta lyft fram debatten om vad en familj är, och vad som är en bra uppväxtmiljö för ett barn.
Jag är av den fasta övertygelsen att ett barn behöver trygghet, närhet och livsglädje runt sig för att må bra, samt att barn generellt mår dåligt av motsatsen. När- resp frånvaron av dessa ingredienser begränsas eller garanteras inte av hur familjen ser ut, det är väl ganska självklart!? Ledsna, arga föräldrar som inte kan förmedla trygghet finns såklart även i de familjer som idag är normen, dvs en mamma och en pappa och ett fåtal barn. Glada och trygga föräldrar finns givetvis i familjer som inte platsar i kategorin kärnfamilj.
Jag blev så glad när jag såg begreppet
STJÄRNFAMILJ häromdan. Och ännu gladare när jag förstod att detta inte var en motsättning till eller exkluderande av kärnfamiljskonstellationen. Alla familjer vars främsta funktion är att vara trygga, stöttande, livsbejakande, gemenskapsfrämjande och inkluderande, kan kallas stjärnfamilj. Oavsett om det är en familj med en eller två föräldrar av lika eller olika kön, delat boende, adoptivbarn, flera generationer under samma tak...tja, "you name it", liksom!
INNEHÅLLET är det viktiga, inte formen!
Bilden? En tändsticksask (som tyvärr fått ett bad i diskvatten men inte kasserats för det) med en radda vaser som en gång tillverkades ett stenkast från där vi bor (nån av dem som gjorde vaserna kanske bodde i just vårt hus!)
