Jag gillar små dukar med kul mönster, men ibland är det svårt att veta var de ska ligga. Alla juldukar är väck, kanske dax för en blåbärsduk, även om det väl i strikt tantmening är helt fel årstid va?
Annars är det mycket väntvarning. Vänta på våren, vänta på att slasket och vattenpölarna ska torka så man slipper all gegga på galonkläderna (barnens då), vänta på att dan ska ta slut så man får gå hem till sina små troll, vänta på att minsta trollet ska bli färdiginskolat på nya avdelningen så man slipper känna sig ledsen när man lämnat en allvarlig nybliven treåring vid dagisgrinden bland alla storbarn, om än i nya frökens famn...
3 kommentarer:
Den där väntan kan jag också känna igen...och jag är så rädd att jag bara ska vänta och glömma att vara här NU...så det är bra att tänka NU NU ibland... (oj, vad detta blev flummigt!)
Visst väntar man hela tiden. Det är ju faktiskt dumt att göra så, det är ju som om man väntar själva livet av sig.
Hej!
Du har just fått en utmärkelse och en bakelse av mig!
Skicka en kommentar