Det här påslakanet hade jag när jag var barn, och nu är det min minsting som får mysa med mumin som hunnit bli väldigt mjuk, men ännu inte tunn och ömtålig.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Innerlig hemmavaro, hemlika tankar och inneliv, samt en och annan bortflykt.
6 kommentarer:
nejmen åhhhh va fint!!!!! Man riktigt ser va mjukt det är ......!!
jaa:) - tack f�r kommentar!
Härligt & jättefint! Roligt att det finns så mkt sparat från man var liten:-)
Åh, ett sånt örngott hade jag fast rosa. Mamma hade med sig det till BB när jag föddes.
Det har hållit tills nu när barnbarnen började använda det, nu är det tyvärr mer hål än örngott kvar... Men man kan fortfarande ana det oändligt mjuka sköna...
Lisa
Åhh, vilket fint. Det ser sp gosigt och insovet ut... :)
Fabulous fabric!
Skicka en kommentar